Oj, då
Oj, vad har jag gjort? Den frågan ställde jag mig i går när jag konstaterade att veckorna rusar iväg utan att jag får "någonting gjort". Ändå har jag varit duktig på att inte planera långt i för väg utan levt i "nuet" som man ska göra enligt psykologerna. Inte älta gammalt och inte leva i framtiden (=planera för mycket och för långt fram).
Jaha, vad har jag då gjort? Här krävs lite tankeversamhet. Jag lägger pannan i djupa veck och försöker använda insidan av huvudet för att komma ihåg.
Det första jag gjort är att jag fått försöka hänga med och bromsa Leif, han har haft flera "bra dagar" och när han har det så går det undan, då ska allt göras som han inte hunnit. Då får han en släng av sin mani och kan inte slut "göra saker", när han är halvvägs igenom ett projekt har han redan i huvudet börjat med nästa och blir mycket irriterad om det börjar krångla med det han håller på med och så är karusellen igång igen.😉 Tänk om det kunde stanna mellan de här ytterligheterna endera djup ner i källaren eller högt uppe på taket, lagom är ordet😄.
Om jag lägger ihop de provtagnings-och läkarbesök så går det bort två hela dagar, de ska sätta in en ny medicin så njurarna coh levern har undersökt noga så idag blir ett nytt läkarbesök.
Nu är det inte synd om mig, även om det tar tid att t.ex. övertala Leif att sluta måla magasinsväggarna så länge regnet häller ner, men jag har skrattat mycket för jag kan inte göra annat åt alla dråplig situationer som blir.
Som att det blir plastbitar över när glödlampan är bytt och tillbakasatt.😁
Nu ska jag vara snäll och sluta skriva om Leif innan avslöjar honom förmycket.
Leif och Alva fyllde ju år igår så jag och tvinsen åkte till Alva med några presenter, men hon var inte hemma så vi tog en liten pciknick på gräsmattan framför Alvas hus.
Bilden på mig och Lowe har Ludde tagit och när vi skulle ta kort på honom så trädde han upp kranskakor på tungan, han trodde inte jag skulle plåta honom då. Han gillar inte alls att vara med på kort 😠. Men tji fick han, både jag och Lowe plåtade honom😁. Alva dök upp till slut hon hade varit och valt sin födeldagspresent. En ny cykel som vi hjälpte till att monter ihop. Glömde ta några kort hos Alva😦.När vi firat färdigt återvände vi till Forshaga och kollade på Lucas när hans lag spelade om tredje platsen i någon ishockupp. Ledsamt förlorade de med 2-1 så de blev "bara" fyra, Lucas var inte på humör och ville inte han heller bli fotograferad efter förlusten
Han har nr.1 på sin tröja i det nya laget, han har bytt från Forshag till Kil detta spelår. Han var lite sur på "backar" som inte gjort sitt jobb. Lucas släppte in 2 mål men hade 50-tal skott mot sig. Så han gjorde ett kanon jobb👏. Då har man rättighet att var lite ur spel efteråt. Hans fader konstaterade att
nästa år blir det obligatorisk barmarksträning😓 för laget då de inte orkade stå pall hela speltiden ut.
Lite tanterier har jag också hunnit med när jag tänker efter. Jag har sytt galgöverdrag av ett gammalt påslakan.
Vad ska det vara bra för då?
Jo, kläderna hänger kvar på galgen och fula reklamgalgar "försvinner". Mig händer det ofta när jag tar fram kläder ur min garderob, ganska trångt ibland, så river jag ned eller får med mig något som inte skulle ut ur garderoben men häger de på en klädd galge är det mycket svårare att riva ner något det hänger snällt kvar. Om man vill köra överkursen så gör man överdraget lite större och klär in galgen med vadd, speciellt axelpartiet, så det inte blir några fula märken efter galgen🙂Sedan kan man fortsätta om man vill och mäta galgen med det plagg på som man tänkt den ska vara för och sy ett större överdrag, med sömmarna utåt, att trä över allt ihopa. Speciellt bra om man har mörka ytterplagg som hänger hela sommaren, de brukar bli dammiga på axlarna annars och det syns bra i dagsljuset, dammet alltså.😁.
Jaá jag har ju gjort en hel del tydligen om jag tänker efter, men det tar tid och sitter långt inne. Ja grönner länge inna dä kömmer fram nött.😁😁. Men det ska ju vara bra att använda hjärnan till annat än slå i spik med. Det enda som jag får dåligt samvete för är att jag inte har hunnit med att besöka modern så ofta som jag tänkt mig. Jag hade tänkt att på måndag så åker jag dit, livet kom emellan igår och idag är det läkarbesök på eftermiddagen så imorgon vore det som katten om jag inte ska kunna komma loss och åka dit. Höppet lever.
/Annica
