Inget roligt.
De två senaste dygnen har inte varit roliga. Jag blev inringd till Centralsjukhuset Karlstad vid 02.00-tiden natten mellan lördag söndag, då morbrodern fått andningsstillestånd när jag kom dit och fick se honom tänkte jag att lever han fram till lunch är det ett mirakel. Men det gjorde han och vid 15.00-tiden på söndagen vände det till det bättre. Hela tiden har han varit kontaktbar och kunna medela sig med omgivningen. Men idag efter lunch vände det till det sämre igen och nu ger han inga svar. Leif var med idag och vi bestämde att vi åker hem och sover därför att han inte är medveten om att vi är där eller inte.
Men ni andra tänk på att livet är så kort, man vet inte från den ena stunden till den andra när det tar slut.
John satt i dagrummet på avd. och tittade på tv:n lördag kväll och några timmar senare ligger han i sin säng som ett kolli. Ta vara på tiden ni lever i just nu, tänk inte så mycket på vad ni ska göra nästa ledighet, nästa år osv lev här.
Den gamla klyschan LEV NU stämmer väldans bra inser jag i sådana här stunder.
Var rädda om er nu/Annica
