trud.blogg.se

Jag börjar med att konstatera att på sjukfronten inget nytt, det är stabilt med andra ord.

 

Igår på förmiddagen var jag till ett ställe som jag numera besöker ganska sällan.

S:a Ny kyrka, det var tacksägelse för morbrodern, vi var några stycken av syskonbarnen som orkat släpa oss dit. Det var en präst som var en ny bekantskap för mig. Men gudars skymning vad långrandig, skulle hela tiden förklara och undervisa oss som om vi inte hade några hjärnor alls. Det blev tröttsamt i längden med alla dess utvik, det vore bättre han hållit sig till ämnet. 😐 Speciellt som det satt en historielärare bland publiken 😉, jag ville protestera flera gånger och har det varit i en annan lokal och ett annat tillfälle har nog sagt till att han var ute och cyklade rejält ett par gånger.

 

Efter lunch smet jag iväg och hämtade hem julrosorna jag fått. Minna hade varit så snäll och redan planterat dem i krukor så vi rullade runt dem med rejält med tidningspapper, så de klarade transporten hem till mig jättebra.😃 När vi packat in blommorna visade hon runt mig i sitt växthus, som både har värme och växtljus, hon hade börjat att "väcka" vissa växter som övervintrat där och vissa sorter som har lång groningstid hade börjat titta upp lite försiktigt.

Sedan tog vi en lång fikastund, det var så roligt att få prata om annat än sjukdommar och elände. Hon visade mig sin nya blomskiss över sin trädgård och vad hon skulle ha i sina krukor. Vi skrattade åt att det var jag som lärde henne att göra så för att vet hur mycket, var och färger som man behövde. Annars blir det gärna en enda rör av allt och man glömmer bort vad man köpt/divit upp ska användas till. Nu är det ombytta roller. Nu är det jag som panikköper något för att ha i den krukan och vid hemkomsten inte har en aning om varför jag köpt de plantorna😅 Men förhoppningsvis ska det väl bli lite bättre ordning på torpet i år.

Tack Minna för julrosorna och för fikat, Det gav mig ny engergi att få prata om något annat än sjukdommar. Tack💚!

Sedan var det ju jubeleumskalaset igen, jättetrevligt men många anhöriga var vi inte, vilket var synd men  här kommer en liten liten bild på mor från kalaset.
Var rädd om er/Annica