Tänk att jag aldrig lär mig...
Jag vaknar glad ihågen och med energi så jag börjar planera för dagen vad jag ska göra undan, först en vända till Karlstad på förmiddagen, eftermiddagen går jag och tittar till morbrorn. Suger tag i dagen och kliver in i köket för frukost.......där tog det slut. Det är en sådan dag idag, livet till låns, oron och ångesten sprutar ur öronen på Leif. Han har så ont i huvudet är så yr och matt, han är tvärsäker på att han har något i hjärnan (tänkte något som jag inte skriver, det är för elakt 🤐, men de som känner mig vet nog vad jag skulle ha sagt om jag öppnat munnen) som inte stämmer. Så det är bara att ringa farbror doktorn för att lyssna på mig går inte. Som vanligt skickas jag mellan avdelningarna och jag förklarar och förklarar och förklarar osv, tills en äldre morsk sköterska utbrister "får jag prata med han", det gjorde hon med besked hon sade det som jag tjatat om hela gångna veckan "du dricker inte, du äter inte ordentligt DU ÄR UTTORKAD, lyssna nu på vad dina anhöriga säger" Efter att ha tvingat i sig vatten och saft försvann huvudvärken och yrseln försvann efter det han ätit ordentligt. TACK!
Men där gick den förmiddagen, så där flög mina planer för dagen ut genom fönstret.Tänk att jag aldrig lär mig att INTE planera för mycket utan ta timme för timme istället.🙂. Karlstads besöket fick ske på nu eftermiddagen istället
Hit skulle vi, igen trallala😕. Centralsjukhuset blir mindre och mindre för varje gång jag besöker det, man vänjer sig fort och när man som vi är här ofta lär man sig hitta utan att gå och stirra i taket efter orienteringsskyltar.
Ett nytt väntrum som vi inte varit i förut, med en tråkig tavla men det är kanske jag som inte "förstår" den
Ett nytt väntrum som vi inte varit i förut, med en tråkig tavla men det är kanske jag som inte "förstår" den
En samling hustak, konstigt på fotot blev färgerna mörkare och då ser det genast bättre ut, i verkligheten såg den blekbrun/gul ut, men det kan vara ljuset i rummet också. Så nu har eftermiddagen gått också. Tja.......en sådan dag alltså. Jag har börjat fundera över när jag kan trycka på start knappen till mitt eget liv igen, just nu står den på paus sedan två år tillbaka.
Men allt är inte eländes elände
På andra sidan vägen såg det ut så här när rågeten försvunnit. Vi stod en stund och glodde på varandra tills jag knäppte med kameran då var hon urbild direkt.
så här såg det ut på Kilafjället igår middag soligt och med frost. Vad jag gjorde där väntade på att få lämna över ett stativ till keyborden. Vägen till barnbarnet var avstängt så de kom och hämtade det här på denna kulle.
Hem och pysslade ute i det fina vädret, lade över några mer blommor som rådjuren älskar att äta på.
Sedan fortsatte jag min finuling på maskarna, testade olika varianter mer om det senare.
Nu får ni ha en bra kväll/Annica
