Sjukhusbesök
I dag har jag varit med Leif till
Centralsjukhuset. När vi ska hit börjar man oroa sig för parkeringsplatser redan på morgonen men idag när vi kom hit var det ganska tomt på den parkering vi brukar använda
Efter som vi inte är rädda för att gå en liten bit parkerar vi på andra sidan gatan vid Värmlands arkiv. Där kan det vara någon parkeringsficka ledig. De flesta vill ha parkering så nära ingången som möjligt. Jag förstår de som har svårt att röra på sig av olika anledningar, men när unga tillsynes friska människor inte orkar gå några meter, utan heller åker runt, runt på parkeringen för att komma så nära ingången som möjligt är ren lathet. Är detta fenomen ett resultat av den s.k curlinguppfostran där föräldrarna skjutsar barnen från dörr till dörr?
Efter som vi inte är rädda för att gå en liten bit parkerar vi på andra sidan gatan vid Värmlands arkiv. Där kan det vara någon parkeringsficka ledig. De flesta vill ha parkering så nära ingången som möjligt. Jag förstår de som har svårt att röra på sig av olika anledningar, men när unga tillsynes friska människor inte orkar gå några meter, utan heller åker runt, runt på parkeringen för att komma så nära ingången som möjligt är ren lathet. Är detta fenomen ett resultat av den s.k curlinguppfostran där föräldrarna skjutsar barnen från dörr till dörr?Det var den funderingen det, sjukbesöket gick över förväntan all den oro och ångetst Leif haft de senaste dagarna för detta besök försvann direkt efter ett första försök, att tappa sig själv. Det var inga konstigheter alls sa en mycket lättad Leif efter tre dagar med ångets. Han blev så glad😁😁 att bjöd mig på kaffe och kaka i sjukhuscafét
Ja, jag vet jag ska inte äta sådant här, men kakan var osötad men hiskligt söt för det, Det skulle föreställa en mazarin, men det var mer som en torr mandelmuffin med choklad. Den smakade inte illa men jag har inte ätit söta saker på länge, så för mig var den för söt.
När vi ändå var i stora staden åkte vi till Jula för Leif behövde en ny vardags vinterjacka. Han köpte sig en efter många om och men, han tror att kläder ska kosta som för 30-40 år sedan så en jacka för en femhundring är alldeles för dyrt. 🤑 Men efter lite "mild" övertalning och en hop förklarningar att kläder kostar så numera så blev det en jacka tillslut. Men medans Leif kämpade med sin beslutsångest så tittade jag på andra grejor och se jag hittade en och annan julklapp. Då fattade Leif att här gäller det att komma ur affären fortast möjligt annars kan det bli VÄLDANS mycket dyrare än enbart hans jacka.
Eftersom vi inte hade ätit någon lunch var vi nu hungriga så de blev en sväng in på
Lättast så slapp vi in till centrum och leta upp ett matställe som vi kan enas om.
Så det blev coop-resturangen och buffe och köttbullar.
De stekta potatisarna och moset låg kvar på tallriken när jag var färdig. Den stekta broccolin tog jag det sista av, Gulachgrytan med chili var god den var välkryddad och korven var med nästan 80% kött i, jag frågade nämligen, det enda som jag inte tyckte smakade gott var öl-korven den var stenhård och smakade absolut inget. Men gott mätt blev jag orkade inte äta upp allt, men man är ju hungrig när man tar av maten så då är det lätt att det blir för mycket.
Så åter en dag till förgänligheten, får se vad morgondagen bjuder på.
Må väl/Annica
