God fortsättniing på det nya året!
Om det nu inte är försent att önska det så här i slutet av januari. 🙂
Nåväl, jag trodde inte att 2020 skulle bli lika eländigt som 2019, men tji fick jag. 2020 kom med en riktigt hård nyårssmäll. Farbror hematologen ringde och medelade att det ryggmärgssprov som Leif lämnade före jul inte var så bra. Han har utvecklat en sjukdom av typen lymfoplasmocytisk lymfom
och att cellgiftsbehandling ska sättas in så fort som möjligt.
Japp, jag blev lite chockad😵 måste jag erkänna när jag läste på om sjukdomen. Den kan inte botas men man håller den i schack med bl.a. cellgiftsbehandlingar och en näve andra tabletter. Leif som äääälskar att ta tabletter,not. Han ifrågasätter alla tabletter han får och jag förklarar varje gång de ska tas, varför de ska tas. Så förra veckan påbörjades behandlingen av cellgifter två olika sorter varav den ena måste in väldigt sakta för att vänja kroppen så att det inte blir några allergiska reaktioner
Så de började lite försiktigt i höger armen kl.08.30 och den påsen var färdig kl 13.45
För de riktigt tuffa grejerna tog de vänster armen, de grejerna kunde de köra in lite fortare, men det måste vara en halv påse koksaltslösning emellan medicinerna och efter också.
Så på första dagen var han klar vid straxs efter kl. 15.00. Men av den sista medicinen kan man inte ge allt på en gång utan vi fick tillbaka dagen efter för andra halvan av den. Det var avklarat på en timme. Leif var förvånadsvärt pigg efter behandlingarna och när vi kom hem åkte han till grannen och tittade på hans nya avverkning av skogen han köpt. Men tredje dagen började han må dåligt och har sedan dess varit däckad. Igår låg han mest hela dagen och idag har han inte vaknat ännu.
Det har inte bara varit tråkigheter ett försenat 10-års kalas+julklappsutdelning i Dyvelsen har det också varit. Här monteras den kombinerade födelsdagspresenten och julklappen ifrån farbrorn ihop
Så här iefterhand så har de bara behövt denna sak för det andra klömdes bort kanska snabbt när detta stora paket öppnades. Han som gett paketet var först att prova den
Här visseligen utan ratten och pedalerna. Det var alltså en "rallystol" till TV-spelet. Mycket, mycket uppskattat av de stora pöjkera också. Vi fårse om de tre små får ha det ifred😉.
Lucas var duktig och läste instruktionerna,🤗 som enligt de vuxna inte behövdes,"men man kunde ju läsa om man ville" men det behövs inte😁😁😁
Jag var och firade in det nya året med modern. (Har ett så fint kort på henne, men som datorn inte vill ladda upp. Kortet för och kortet efter det jag vill ladda upp går bra men inte kortet jag vill ha.) Vi firade med lite champis dricka och lite snacks, vi hade det trevligt, men hon tyckte inte om "vinet" det var alldeles för surt och jag skulle nog köpa en annan sort nästa gång.😄 Det gick inte att förklara för henne att det var en typ av sockerdricka som vi skålade i, Man för inte ifrågsätta henne då blir hon rasade och man får sig en avhyvling, "skulle jag inte vet hur surt vin smakar, VA?" och så slår hon handen ibordet.😉 Då är det bara att hålla med och det var ju onödigt av mig att protestera mot hennes påstående, men ibland kan jag inte häjda mig det kommer automatiskt. Hjärnan var inställd på autopilot och det tar några sekunder att koppla bort den, det är bara att konstatera😊😊
Jo, jag har ju gjort färdigt julpusslet också, men det fattas en bit och den får jag nog tömma dammsugarpåsen för att hitta. Men det tog mig bara tre veckor att få ihop mot det sedvanlig halvåret
som det blivit med de andra.Nej, nu ska jag gå och titta till Leif och försöka peta i honom något energirikt.
Ha det så bra och tänk på att vi har bara ett liv så gör något bra av det/Annica
